05:30 i torsdags ringde min väckarklocka för att försäkra att jag inte kom försent till nätverksgruppen BNIs frukostmöte. Med handskrivet telefonnummer på mina gamla visitkort och hastigt inövad elevator pitch hoppade jag in i bilen för färd emot Grand hotell i Borås.

Det var min vän Sandra som föreslog att jag skulle följa med henne på ett av hennes möten för att bekanta mig med organisationen, knyta nya kontakter och förhoppningsvis lära mig någonting nytt. BNI är en internationell nätverksorganisation där medlemmarna arbetar strukturerat för att ge varandra referenser och varma ingångar för att kunna göra affärer. Bara en medlem per affärsområde tillåts vilket ska ge medlemmarna en konkurrensfri miljö att agera i.

Det var en väldigt social och trevlig grupp som mötte mig på Grand denna morgon. Alla jag mötte kunde balansera väl mellan att berätta om sin egna verksamhet och samtidigt intresserat ställa frågor. Det kändes nästan som att vara tillbaka i USA igen. Det märks att det är ett amerikanskt koncept och personligen tyckte jag att det kändes väldigt skönt att alla öppet kunde fråga om hjälp och erbjuda hjälp.  Det kändes både ytterst effektivt och samtidigt ärligt.

Att nätverka är en konst att ta på allvar, särskilt om du har specifika mål som du vill uppfylla. I de allra flesta fall handlar det om att öka sin försäljning men även andra mål kan sättas – som att hitta ett jobb. Jag åkte till San Francisco i april 2010 för att söka jobb. Under mina första två månader sökte jag alla jobb jag kunde komma över på Internet. Jag berättade för vänner och bekanta att jag sökte jobb men jag var inte tillräckligt tydlig med vad jag ville ha hjälp med. Många erbjöd sig ändå att hjälpa mig men jag hade ännu inte förstått vikten av att följa upp alla samtal jag hade. Kanske var jag typiskt svensk, kanske var jag bara oerfaren men jag ville absolut inte tränga mig på och jag ville inte ställa krav. Min sista månad började det hända saker, jag ringde för att presentera mig, följde upp med mail och ringde tillbaka för att följa upp igen. Det började ge effekt. Tack vare goda kontakter hade jag de sista två veckorna fyra intervjuer att gå på.

Min andra tur till USA började i oktober samma år och denna gång visste jag mer vad det handlade om. Alla nätverkar i USA. Överallt. Hela tiden. Det finns ingen som tänker i banor om att tränga sig på eller ställa krav, det finns bara tjänster och gentjänster. Amerikaner är väldigt bra på att vara specifika när de ber om en tjänst. Kanske har de tagit reda på vilka du känner i förväg och så frågar de om du kan tänka dig att presentera dem för varandra. Det är betydligt lättare att hjälpa till i ett sådant läge än om någon ber om hjälp att exempelvis hitta ett jobb.

Det finns mycket vi kan lära oss av amerikaner när det gäller nätverkande. I allmänhet vill vi undvika att vara allt för säljande men många gånger är det just det vi blir när vi undviker att rakt ut säga det vi vill ha hjälp med. Här har jag fyra konkreta råd för hur du kan bli bättre på att nätverka för dina mål.

• Ställ frågor – försök hitta en ingång till hur du kan hjälpa dem du pratar med hellre än hur de kan hjälpa dig
• Var tydlig – ju mer konkret du är desto lättare är det att hjälpa dig. En elevator pitch förklarar på 30 sekunder vad du gör och för vem det är värdefullt
• Följ upp – folk vill hjälpa men det är inte deras högsta prioritet därför är det viktigt att höra av sig till dem
• Förarbete kan löna sig – om du vet vem du ska träffa kan det vara bra att kolla med hjälp av LinkedIn eller Facebook vilka de känner. Finns där någon av intresse så frågar du om du kan bli introducerad