Från blogg till företag på 30 dagar

Det har varit bra glest med inlägg här den senaste månaden och trots att jag inte gillar ursäkter så finns där ett skäl. United States of Tikka har gått från min ventil på nätet till fullfjädrat företag inom loppet av en månad och tiden har knappt räckt till.

Det började med ett hastigt beslut, en vecka in på det nya året, att jag skulle skaffa mig f-skattsedel för att kunna ta mig an mindre uppdrag. Men bara ett par dagar senare svarade jag på ett inlägg på Google+ och fick komma på möte i Göteborg. Det var snabba puckar men när jag ser i backspegeln så hade det inte kunnat bli bättre om jag så hade planerat min uppstart i detalj.

Igår lanserades vår gemensamma webbplats- ITFORM.se. Under det namnet samarbetar ett gott gäng med kreativa människor för att leverera levande webblösningar åt företagskunder. Alla har sin expertis och tillsammans har vi utvecklat ett starkt koncept som vi tror på.

Vi har väldigt roligt ihop och vi lär oss nytt av varandra varje dag. En bonus är alla dessa hundar som huvudkontoret huserar. Enligt mig finns det få saker som gör en arbetsmiljö så lättsam som ett gäng glada hundar. Ja det skulle vara kollegerna i så fall.

Hur fungerar då detta? Jo, United States of Tikka är ett eget företag med egna kunder. Inom mitt egna koncept hjälper jag främst småföretagare med marknadsstrategi och planering. Jag ser till helhet men har ett fokus på de digitala medierna och de möjligheter som de för med sig. Inom ITFORM bidrar jag med min kompetens inom webbstrategi och sociala medier. Inom det konceptet kan man också få tillgång till grafisk designer, webbutvecklare,  internetmarknadsförare, fotograf och till och med hjälp med mjukvarufinansiering. Kort sagt kan jag erbjuda mina kunder tjänster utifrån deras specifika behov och budget.

Jag ser fram emot en spännande vår och hoppas att ni vill vara med och följa utvecklingen.

Hälsningar
K

Storytelling i digitala medier

Ibland kan det löna sig att gå tillbaka till gamla texter för att ta till sig nytt. Under måndagens SES tweetup i Göteborg pratades det om Storytelling och om hur viktigt det är för alla som vill lyckas i sociala medier. Det påminde mig om en kurs jag läste 2006 på Örebro Universitet om narrativ och digitala medier. Nedanstående text är ett utdrag från min hemtenta från samma år. Det intressanta är att det här skrevs innan Facebook kom till Sverige med efterföljande våg av sociala medier. Diskussionen om digitala medier som följer berör därför främst hemsidor och spel.
Narrativ – en definition
Studier av narrativ kan delas upp i 5 olika studieområden: det existentiella, det kognitiva, det estetiska, det sociologiska och det tekniska (Ryan s.2). Det är därför svårt att ge en exakt definition. Ett överskådligt sätt är att säga att en berättelse utspelar sig i en värld som är befolkad med agenter som kan utföra handlingar i världen som sedan får konsekvenser i omgivningen (Ryan s.337). Vidare måste berättelsen visa på en struktur som motiverar händelserna så att man kan tolka innehållets plot (Ryan s.9).
Murray använder sig av 3 begrepp för att beskriva nöjet med digitala medier. Dessa begrepp går att till viss del användas för förståelse av traditionella narrativ också. Jag har för att väva ihop mina tankar därför använt mig av dessa begrepp i förklarandet av narrativ oavsett mediet. En bra berättelse får användaren/läsaren att nedsänkas i världen och uppleva den som om den vore verklig, detta kallar Murray för immersion (Murray s.98). Ju högre immersion desto mer involverade blir vi i vad som händer i världen, helst vill vi komma in i berättelsen och påverka. Användarens/Läsarens möjlighet att påverka berättelsen kallas agency (Murray s.126-129). I traditionella konstformer är det ofta låg agency eftersom det styrs av förbestämda regler ex. är en roman eller pjäs linjärt berättad och ger inga möjligheter för publiken eller läsaren att påverka. Till sist berör Murray konsekvenser och förändringar i världen, allt det som görs måste nämligen få märkbara konsekvenser i världen. Detta kallas för berättelsens transformation (Murray s.154-155).

Olika medier har olika egenskaper vilket påverkar deras möjlighet att förmedla berättelser. Därför lämpar sig vissa berättelser bättre till vissa medier och vice versa. 

4 medier och deras narrativa egenskaper

  • Muntligt berättande
  • Böcker
  • Film
  • Datorspel

Muntliga berättelser är källan till berättande (Ryan s.11). Troligtvis har vi människor berättat historier sen vi började tala. Studerar man narrativ ur ett kognitivt perspektiv så anser många att berättandet är det system som hjärnan arbetar efter. Allt vi uppfattar uppfattas med hjälp av små berättelser. Omvänt så hjälper berättelserna oss i vår existentiella uppfattning, med hjälp av berättelser förstår vi saker som tid, öde och moral (Ryan s.2-3). Ong förknippar muntligt berättande med platta karaktärer som uppfyller förväntningar medan skrivna karaktärer fokuserar på mentala processer och skapar komplexa runda karaktärer som är oförutsägbara (Ryan S.29). Av detta drar jag slutsatsen att i dom muntliga berättelserna har handlingar och konsekvenser större betydelse än karaktärerna som egentligen bara finns där för att förmedla ett budskap. Därför ser man ofta att dom muntliga berättelserna har ett tydligt budskap som inte tillåter flera tolkningar, en sensmoral.

Det skriftliga mediet har en förmåga att strukturera, organisera och att fria den muntliga berättelsen från dess begränsning i tid och rum. Men det är först med tryckkonstens införande som det skriftliga i sann mening blir ett skriftligt medium då man fram till dess snarare skrivit manus för muntligt berättande (Ryan s.28-29). Det är i och med detta som man kan börja tala om runda karaktärer. Jag upplever att i det skriftliga mediet är det ofta karaktärernas känsloliv som hamnar i fokus. Karaktärerna är komplexa och själva berättelsen kretsar ofta kring deras tankar. Jag tror att medan vi i muntligt berättande ställer kravet på att karaktärerna ska göra det förväntade så kräver vi i det skriftliga att karaktären utvecklas och kanske överraskar oss.

Både det muntliga och det skriftliga är beskrivande medier, de är uppbyggda på språk och kategoriseras därför som Diegetic. Motsatsen till detta är Mimetic-medier som istället för att beskriva, agerar ut (Ryan s.13) Ofta är medier kombinationer av de båda t.ex med en berättarröst på film.

Filmmediet skiljer sig från de båda tidigare medierna genom att främst vara mimetic och har förmågan att visa det som sker. Det är inte ett medium där användaren/läsaren själv behöver skapa bilden av världen. Filmen härstammar från dramat som trots sin framförande karaktär är närmare det skriftliga mediet än det muntliga (Ryan s.29). Detta innebär dock inte att filmmediet tillåter lika komplexa karaktärer som det skriftliga. Detta tror jag beror på den begränsning i tid som finns. Det som filmen har ärvt från sina rötter i drama är framförallt den tydliga strukturen, dess narrativ (Ryan s.29). Detta visar sig genom att filmer ofta bygger på att någon form av förändring ska ske i världen. Även om Murray inte använder sig av termen mimetic så beskriver hon mediernas arbetssätt som en egenskap som påverkar berättandet. Eftersom noveller är beskrivande handlar de om karaktärer och eftersom drama är ett observerat medium så handlar de ofta om händelser (action) (Murray s.181)

Jag tror att det muntliga berättandet hjälper oss att förstå konsekvenser av våra handlingar, det skriftliga hjälper oss att förstå komplexa personligheter medan filmen hjälper oss att förstå händelsers påverkan på världen. 
Hur påverkar digitala medier vårt berättande? 
Ryan tar upp 5 egenskaper hos digitala medier (Ryan s.338):

  • Reaktiv och interaktiv
  • Multipla kanaler
  • Nätverk
  • Dynamik
  • Modularitet

Av dessa fem identifierar Ryan interaktivitet som den egenskap som påverkar narrativ mest. Datorspel skiljer sig från de övriga medierna främst just på grund av sin interaktivitet. Vad är då interaktivitet?

Interaktivitet handlar om att påverka system, det som Murray kallar för agency. Inga tidigare berättarmedier har på ett bra sätt kunnat använda, agency, vår önskan att kunna påverka världen och det som sker i den. Agency har en överordnad roll när det kommer till interaktivitet men för att skapa en meningsfull interaktivitet så ska alla 3 av Murrays begrepp samspela, då skapas en upplevelse. Det måste finnas en immersion och transformation för att vi ska känna oss engagerade och för att det ska kännas verkligt. De tre egenskaperna ser jag som stommen i datorspelsberättandet, tidigare viktiga delar i narrativ märks däremot knappt i en del datorspel. Karaktärerna är ofta främst medel för att kunna utföra handlingar i världen. Spelets plot är ofta enkel för att inte stjäla uppmärksamhet från upplevelsen. Hur graderna av de tre egenskaperna samspelar har ofta med spelets genre att göra. I en del spel går upplevelsen ut på att upptäcka världen (Myst), i andra är upplevelsen att se förändringar (Sims). Det viktiga är att i datorspel så får ofta upplevelsen en överordnad betydelse. Sensmoral, karaktärer och handling mister sin betydelse då resan blir viktigare än målet.

Vad vinner då mänskligheten på denna typ av medier? Enligt Murray så är det datorns egenskap att sekventiellt beräkna och utföra som kommer att ge oss något. Precis som novellen hjälper oss att förstå komplexa karaktärer så kommer datorn hjälpa oss att förstå processer som vi aldrig gjort förr (Murray s.181).  
Hur kommer framtidens berättelser se ut?
För att svara på hur framtidens medieberättelser kommer att se ut behöver man till att börja med identifiera hur framtidens medier kommer att se ut. Det är naturligtvis omöjligt att veta säkert men utefter det vi vet så kommer det med säkerhet att innebära en högre grad av interaktivitet. Vad har då interaktivitet för påverkan på narrativ? Enligt Ryan (Ryan s.354-356) så kommer de digitala medierna inte att ändra grundförutsättningarna för narrativ däremot kommer det att påverka på 3 olika sätt:

Pragmatiskt genom att användarna kommer att delta och på så vis ändra graden av narrativ. Hög grad av interaktivitet leder till begränsningar i narrativ.

diskursnivågenom nya presentationsmöjligheter.

Semantiskt handlar det inte om att finna en ny logik utan om att hitta det passande mediet för det narrativa innehållet.

Utefter detta tror jag att vi i framtiden kommer att ha flera olika typer av nya medieberättelser, alla unika på sitt sätt. Detta kan man se redan i dag hos de olika datorspelsgenrer som finns. Alla har olika syften och därigenom olika nivåer av interaktivitet. De medier vi är vana vid i dag kommer att finnas kvar då jag tror att de fyller vissa narrativa funktioner som interaktiva medier inte kan ersätta. Jag tror att vi behöver linjära berättelser som vi inte kan påverka i form av sagor, romaner och filmer.

Jag tror att berättelser i alla tider har fyllt samma behov. Vi förstår vår omvärld med hjälp av berättelser och placerar oss själva i berättelser för att förstå oss själva. Berättelser kommer nog därför alltid att ha samma funktion för oss. De medium som berättelserna uttrycks i har historiskt påverkat hur berättelserna har utformats. Jag har tidigare talat om skillnader medier emellan och vilka berättelseegenskaper de tenderar att lägga fokus på. Den skriftliga romanen möjliggjorde komplexa karaktärer på ett sätt som det tidigare muntliga mediet inte kunde. Berättelserna kom att handla om det mänskliga psyket och därigenom så gav berättelserna oss en större förståelse för oss själva och andra – vår världsbild förändrades.

På samma sätt kan de nya medierna komma att påverka hur vi upplever världen och oss själva, genom att en tanke väcks som vi ifrågasätter. Jag har tidigare nämnt att datormediet kan komma att påverka vår förmåga att förstå processer. Jag kan även tänka mig påverkan på andra områden. Om vi utgår ifrån det jag tidigare skrivit om de nya interaktiva medierna så innebär det att vi framöver kommer att använda medier som ger upplevelser. Detta borde leda till att vi ifrågasätter världen och oss själva utifrån just upplevelser. Interaktivitet ger oss möjlighet att gå in i upplevelser precis som böcker gav oss möjlighet att gå in i komplexa karaktärer. Om böckerna hjälpte oss att förstå oss själva och andra som komplexa individer kommer då interaktiva medier att hjälpa oss att förstå oss själva och världen som en upplevelse? Kanske är det något som man redan idag kan se i de yngre generationerna som är uppväxta med datorspel som det naturliga narrativa mediet? Jag tror att det kan vara så att många ungdomar och barn i högre grad ser livet som en upplevelse än vad mänskligheten tidigare gjort. Men vilken värld är mest värd att uppleva, den verkliga eller alla de virtuella som erbjuds?


Litteratur
Ryan Marie-Laure (2004) Narrative across media

Murray Janet H. (1997) Andra upplagan Hamlet on the Holodeck


Innehållet i texten har inte ändrats sen 2006 däremot har texten redigerats för att bättre passa formatet.

När nörden i mig får liv

Det bor en liten nörd i mig och ibland får den en riktig chans att leva ut. Idag var en sådan dag. Jag har köpt en ny mobil för att kunna spela ett spel. Hur tänkte jag där?

Förra veckan släppte Googles Niantic Labs det globala spelet Ingress i beta. Med en hett eftertraktad kod och en Androidtelefon kan nu spel-, telefon- eller googlenördar över hela världen testa detta nya spel som utspelar sig i den verkliga världen. När jag fick höra talas om detta kunde jag ju inte låta bli att skicka en förfrågan via hemsidan. Jag räknade inte riktigt med att få någon kod och struntade i det faktum att jag fram till för några timmar sedan inte ägde en fungerande Android-telefon.

Döm om min förvåning när jag igår hade fått en aktiveringskod i min mailbox. Eftersom jag redan tidigare haft planer på att köpa en smartphone så kändes det här som rätt spark i ändan att ta tag i det. Det blev bye bye iPhone 5-planer och välkommen hem LG L9. Det blev inte en fullt så stor investering som jag först tänkt mig, utan istället en prisvärd variant som jag med gott samvete kan byta ifrån om jag inte trivs.

Nu väntar jag bara otåligt på att min telefon ska ladda klart. Sen är den stora frågan: Enlightenment eller Resistance?

K

When the geek in me comes alive
There’s definitely a geek girl hiding in me. Every now and then I let her out. Today was one of those days.  I bought myself a new phone to be able to play a game. How did that happen?

Last week Google, Niantic Labs, released the global game Ingress in beta. A highly sought for activation code and an Android phone will enable gamers, fandroids and googlers all over the world to participate in this game that takes place in the real world. I couldn’t resist submitting a request when I heard about it. I never expected to receive an invite and ignored the fact that I up until a few hours ago didn’t own an Android phone.

Boy was I surprised when I yesterday found an invite in my mailbox. I already had plans to buy a smartphone and this gave me the final motivation to do so. Bye bye iPhone5 plans and welcome home LG L9. It didn’t end up being the investment I first planned but a moderate phone that could be switched without feeling too much guilt. 

Now I’m just waiting for my phone to charge – Impatiently. Then the big question is: Enlightenment or Resistance?

K

iPhone 5 eller Nexus 4 – ett dilemma

Eftersom jag numera tillbringar en del tid på Google+ för att ge plattformen en ärlig chans så har jag börjar upptäcka nya saker som jag annars inte skulle ha sett. Idag snubblade jag över LGs Android-mobil Nexus 4 när jag kikade på “trending on Google+”. Med sin enkla design och sina fotovänliga funktioner väckte den ganska omedelbart ett ha-begär hos mig och mina tidigare planer på att skaffa en iPhone 5 flöt iväg för en stund.

Till saken hör att jag i USA hade nöjet att skaffa mig en LGs Optimus vilket sägs vara föregångaren till den nya Nexus-telefonen. Det var en ytterst intuitiv telefon med mängder av bra funktioner som jag använde dagligen. Jag trivdes med min telefon som på många sätt var bättre än iPhone, därför blev jag besviken när jag upptäckte att jag inte kunde använda den här hemma i Sverige. Sen jag kom hem har jag använt en Sony Ericsson J108i med kontantkort. Jag har fått klara mig utan surf, GPS, kartor, mail, spel och sociala medier i telefonen.

När jag fick beskedet om visumavslag för ungefär en månad sedan började jag fundera i banor om abonnemang och lämplig smartphone. Med en MacBook Pro i stallet och iPhone 5 på marknaden kändes det som ett givet val att hålla sig till Apple. Jag är väldigt nöjd med iCalendar och iMail och kan se en klar fördel med att enkelt kunna sammankoppla telefonen med datorn. Alla inbitna Apple-användare hävdar dessutom bestämt att när man väl har skaffat sig en iPhone så går man aldrig tillbaka. Ändå känner jag mig efter dagens upptäckt inte längre lika säker.

När jag skaffade mig min förra Android-telefon så tog det en minut för mig att koppla den till min Gmail. Därefter hade jag mina Picasa-foton i telefonen, mitt blogger-konto på touch-avstånd, mina mail samlade och alla mina kontakter likaså. Jag kan se en klar fördel med att ha allt samlat under ett och samma tak. Den funktion som jag tyckte allra bäst om med min Android var dock navigering/kartsök. Vid flera tillfällen har jag försökt använda vännernas iPhones bara för att upptäcka att funktionen inte kommer i närheten av den kvalitet jag är van vid. Bara en sådan sak som att man kan hoppa mellan funktionerna sömlöst är ovärderligt. Jag kan söka restauranger med kartan, läsa recensioner direkt i telefonen och när jag har bestämt mig klickar jag på navigera för att öppna nästa app som tar mig dit. Nä jag är inte alls lika säker på iPhone 5 längre.

Hur går dina tankar kring mobilval? Väljer du efter funktion, estetik eller lojalitet? Spelar priset någon roll när du väljer?

K

While exploring  “trending on Google+” today I stumbled upon LG’s Nexus 4. With its simple design and photo friendly functions I immediately started to long for one and my plans to purchase an iPhone 5 started to drift – at least for a while.

While in U.S. I had an LG Optimus that I loved. It was intuitive and had a lot of functions that I used daily. I was disappointed to find out that I couldn’t use it here in Sweden and I had to manage with a Sony Ericsson J108i. No WiFi, GPS, maps, emails, games or social media in my phone for over 6 months.

When I found out, about a month ago, that I won’t return to San Francisco anytime soon I started to look at smartphone options. With a MacBook Pro that I’m very satisfied with and the new iPhone 5 out on the market it seemed to be the obvious choice for me. All Apple users I know have made it clear to me that once you try an iPhone you’ll never want to go back, and yet I now have a seed of doubt in my mind.

It took a minute to set up my last Android phone. I instantly had my Picasa photos, Blogger account, emails and contact details in my phone. Having everything in the same place is a clear advantage but the best function on my Android phone was the map and navigation. When using my friends’ iPhones it becomes painfully obvious that their map functionality doesn’t compare to the one I’m used to. The seamless transition between the apps is priceless. I can search for a restaurant using the map, read the reviews and then hit navigate to start the GPS. No, I’m not as sure about the iPhone 5 anymore.What used to be clear is now a bit smudged.

What are your thoughts about mobile phones? What matters the most to you, functionality, aesthetics or brand loyalty? Does price matter?

K

Jag skriver för klarhet och ljusen som blixtrar

En milsten på vägen / A mile stone 

Jag surfar just nu på en enorm våg av inspiration. Det är ganska överväldigande samtidigt som det är oerhört roligt att känna hur energin flödar och idéerna blixtrar förbi som fyrverkerier. Ena stunden är jag övertygad om att jag vill jobba för ett globalt storföretag för att i nästa börja planera för att starta eget. Jag har funderat på att skriva en barnbok med illustrationer och jag har funderat på att ta bilen ner till Europa för att pröva mina vingar i ett nytt land. Jag har idéer för iPad-appar och jag har idéer för föreläsningar. I ärlighetens namn är det fullkomligt kaos i mitt huvud och jag vet varken ut eller in. Så jag skriver. Jag skriver ner mina tankar och hoppas på att något snart kommer att utkristalliseras.

Det jag går igenom just nu kan enklast beskrivas som en dörr som sakta börjar stängas igen för mig medan alla andra står på vid gavel. Jag har under en lång tid varit övertygad om att jag skulle återvända till mitt jobb i San Francisco men jag börjar sakteligen inse att mina chanser krymper för var dag som går. Efter en del självrannsakan har jag upptäckt att möjligheterna är oändliga, det gäller bara att bestämma sig för vilken dörr man ska kliva in i härnäst. Så jag tar ett djup andetag, och jag skriver. 
I’m riding a huge wave of inspiration. It’s overwhelming at the same time as it’s amazing to feel the flow and watch the ideas come flashing by. One moment I’m convinced I want to work for a global enterprise, the next I’m making plans for my own business. I’ve thought about writing a children’s book with illustrations and I’ve been inspired to spread my wings and try a new country in Europe. I’ve had ideas for iPad apps and I’ve had ideas for educational seminars. To be honest my mind’s currently a complete mess. So I write. I write down my thought with the hope that something will stand out.

The best way to explain all of this is that one door is closing while all others are wide open. I’ve been convinced that I’ll return to my job in San Francisco for so long but I’m beginning to realize that my chances are dim. After a lot of soul searching I’ve discovered the opportunities to be vast and all I need to do is to choose the next door. So I take deep breath, and I write.